Snowboard i Sierra Nevada

Lagom till att hysterin runt Coronaviruset skulle lägga i ytterligare en växel i form av utegångsförbud i Spanien hade jag och min vän Lukasz bestämt oss för att åka till Sierra Nevada och åka snowboard.

Det var mycket som var annorlunda med en skidsemester i Spanien. Det var t.ex. första gången jag gick i sandaler och T-shirt på skidorten för att hyra min snowboard. Det var också första gången jag var i en skidort där det inte fanns någon snö alls bland husen och där temperaturen låg på 10-20 grader när det var som svalast även på natten.

En skidsemester som börjar så här kan det väl inte vara många fel på?

Men det gick bra ändå. Vi hade turen att boka ett bra och prisvärt hotell i Zona Media med bara 30 meter till liftsystemet, där man även kunde köpa liftkort i automat. Skönt att slippa kånka eller köra bil och istället kunna sätta sig direkt i sittliften ner till kabinliftarna i Zona Baja på 2,1km över havet. Kabinliftarna tog en upp till mellanstationen på 2,7km, där det fanns snö även utanför pistarna med sina snökanoner (de pistade backarna ner till Pradollano därifrån erbjöd dock mycket skön åkning och var inte att förakta).

Ett hett tips är att inte köpa liftkort för alla dagarna på en gång när det är så lätt att köpa, för man vet ju uppenbarligen aldrig om hela skidorten stänger eller vad som händer. Man kan även skada sig, vilket jag lyckades göra igen, även om jag som tur var ändå var i stånd att fortsätta åka om än mycket mycket försiktigare. Prisläget var kanske 2 till 3 gånger så dyrt som Spanien överlag, vilket väl är att räkna med på skidorter.

En överraskning var hur tokvarmt det var i backarna. Alla sa till oss hur viktigt det är att ha solkräm högre upp i systemet, och det var välgrundat, även om jag generellt inte är någon vän av solkräm. Andra dagen var det molnigt och prognosen sa att det inte skulle bli sol, vilket det inte heller blev, även om molnen inte alltid var så tjocka. Jag tog den dagen därför bara solkräm i ansiktet och struntade i nacken, men där brände jag mig trots att det aldrig var helt klar himmel och för det mesta helt molnigt. Skiduthyraren varnade också för att det är för varmt för skidglasögon, och att det vore bättre att ha solglasögon 😎

Vätskepåfyllning i Borreguiles

I brist på sådana fick det bli skidglasögonen. Det var verkligen för varmt. När solen låg på kändes det som att shorts och T-shirt hade varit det bästa ur temperatursynpunkt, så det var lite som att vara på plajan och åka snowboard. Värmen gjorde också att snön hade en annan konsistens än vanligt. Fördelen var att det aldrig var några problem med is i backen. Nackdelen var att snön var mer eller mindre blöt hela tiden, men det var fortfarande väldigt skönt att åka i och ingen större skillnad mot annars.

Lite talande med palmer i backen, även om de var i plast

Det var ett imponerande system med bland annat 11 mil pister, längsta backen på drygt 6 km, högsta toppen i det pistade området på 3,4 km över havet (med utsikt över Medelhavet och riktigt klara dagar även över Afrika) och Europas största snowboardpark, där VM hölls 2017 (Super Parque Sulayr):

https://www.piste-maps.co.uk/Piste-Maps/Spain/Sierra-Nevada-Piste-Map-2020.jpg

Men så mycket snö som på pistkartan var det inte i mitten av mars:

85% av pisterna var fortfarande öppna trots värmen

En sak vi lade märke till var att det var förvånansvärt många svenskar där. De var överallt och nog det språk som hördes mest näst efter spanska. Jag trodde inte att det var ett så populärt resmål bland svenskar, men jag förstår varför det tilltalar oss med närheten till sol och värme.

Snabba omslag

Nu blev det ändå inte riktigt som planerat hela vägen. När jag kom ner till Spanien fick jag intrycket att folk inte pratade särskilt mycket om coronaviruset. Men det ändrade sig när man upptäckte hundratals nya fall per dag. Snabbt slog det om från nästan ingenting till att skidorten helt skulle stänga dagen därpå. Dagen därefter annonserades utegångsförbud och inreseförbud.

Så nära men ändå så långt borta

Allt släckte ner, så vi fick hoppa över en dags planerad åkning. Vi skippade även det lyxiga spahotellet nere i Granada och besöket av Alhambra för att köra direkt hem till Lukasz i Santa Paula istället. Dagen med utegångsförbud spenderade vi på Lukasz kompis Håkans balkong i solskenet med havsutsikt (vi hade med oss konsumtionsvaror vi köpt till Håkan, så det var OK, för man fick handla mat). Värre kan man ha det =)

Sålunda blev det inget Alhambra denna gång heller. Fantastiskt att jag försökt ta mig dit fyra gånger utan att komma in, och nu hade jag äntligen kommit så långt att jag fått en biljett.

Summering som resmål

Vill man kan man i Sierra Nevada få det bästa av två världar genom att skida bland Spaniens fastlands högsta berg på ståndsmässig alphöjd, med pister och skidsystem i toppklass, och om man så vill åka ner till värmen (det var 26 grader i Granada) eller till och med Medelhavet mellan varven.

Jag tycker att det är ett väl värt resmål. Det är så skönt med sol och värme! Särskilt för en stackars Göteborgare, i vars hemstad det i princip varit helt grå himmel, regnat och varit 5 grader sedan oktober (5 månader). Sierra Nevada ligger bara 2 mil (3,5 mil bilväg) från den gamla vackra storstaden Granada, som ligger i en av Spaniens varmaste delar, Andalusien. Närheten till Medelhavet finns också, 4 mil bort (9 mil bilvägen).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s