Bokhörnan: ”Lille Baron Trump” och ”Den siste presidenten” (från 1890-talet)

Inget märkvärdigt här, bara några böcker från 1890-talet som handlar om en liten Baron Trump och Amerikas siste president. Eller vänta, va?!

Ingersoll Lockwood (1841-1918), amerikansk jurist, författare och diplomat från New York – som bland annat skickades av självaste Abraham Lincoln som konsul till kungadömet Hanover – skrev ett antal böcker, varav det främst är tre böcker som blivit omdiskuterade sedan de uppmärksammades 2017.

Första boken, ”Travels and adventures of Little Baron Trump : and his wonderful dog Bulger” (1890). Bilder från archive.org

De två första är i genren klassiska äventyrsromaner för barn (som även kan läsas med behållning av vuxna), ungefär som Alice i Underlandet eller Gullivers resor. För att i den första boken förklara hur den lille baronen kunde vara ute på resor utan att samtida läsare skulle tycka att det var fruktansvärt oansvarigt av föräldrarna används en ramberättelse, som gör att den första halvan därav stundtals känns aningen klumpig.

Den andra boken flyter på bättre. Den lille baronen känns här också mer sympatisk än i den första boken, där det händer att han är lite väl narcissistisk och egoistisk. T.ex. skryter han om hur han stämmer sina privatlärare på enorma summor för att ha berättat saker för dem, och förstör därmed deras liv utan någon eftertanke – men lägger däremot grunden för sin egen väldiga rikedom (möjligen kan författaren ha varit påverkad av det då relativt nya verket Also sprach Zarathustra (1883) av Friedrich Nietzsche och dess övermänniskoideal med herremoral kontra slavmoral, den första engelska översättningen kom dock först 1896 men idén kan ha legat i tiden).

Trots vissa av den lille baronens personlighetsdrag kan man i slutet av den andra boken se att samtiden tog emot böckerna med glädje och entusiasm, att döma av alla pressnotiser rörande den första boken (se bild nedan):

Märkvärdiga sammanträffanden

Det som gör böckerna extra anmärkningsvärda är den stora mängd sammanträffanden och till synes meningsfulla samband med den nuvarande amerikanska presidentfamiljen. Det räcker inte med att huvudpersonen i de första två heter Lille Baron Trump (Donald J. Trumps yngste son född 2006 heter Barron Trump) och att den sista av böckerna handlar om USA:s siste president (tänker på all skrämselpropaganda om diktatur och jämförelser med Hitler djupa staten pumpat ur sig).

Nej, den lille Baronen bor dessutom i Tyskland (Donald J Trumps farföräldrar kom från Tyskland) med sin familj i Castle Trump (påminner mycket om Trump Tower), och den som var en föregångare och inspiration för baronen i den andra boken heter Don (Donald).

Karta från Google Maps

Som ytterligare krydda på moset kan nämnas att Lockwood föddes i Ossining, som nu gränsar till Trump National Golf Club Westchester, och semiotiskt kan man angående den lille baronens självförhärligande säga att orden ”Trump” och ”narcissism” hör ihop, efter mainstreammedias myckna och elitistvänliga propaganda.

Andra boken, ”Baron Trump’s marvellous underground journey” (1893)

De första två böckerna är överlag mysiga, bildande, genomtänkta, uppbyggliga och har litterära kvaliteter.

Den siste presidenten

Den tredje och sista boken heter 1900 – or – The Last President, skriven 1896 med ett helt annat språk än de första två, nästan som att det är en annan författare. Språket är väldigt träigt, dystopiskt, rakt på politiskt, utan känsla. Dessutom saknar det helt alla former av gammal engelska som fanns alltigenom de båda tidigare böckerna:

“There, little master, look at that. Isn’t that enough to roil the patience of a saint? Canst thou wonder that I am not happy with all these disagreeable things happening to me ? I tell thee, little master, it is too much for flesh and blood to put up with.”

Citat ur boken från 1893, exempel på äldre stil

“You’re our Saviour, you’ve cleaned the Temple of Liberty of its foul horde of usurers. We salute you. We call you King-maker. Bryan shall call you Master too. You shall have your reward. You shall stand behind the throne. Your wisdom shall make us whole. You shall purge the land of this unlawful crowd of money lenders. You shall save the Republic. You are greater than Washington. You’re a better friend of ours than Lincoln. You’ll do more for us than Grant. We’re your slaves. We salute you. We thank you. We bless you. Hurrah! Hurrah! Hurrah!”

Citat ur boken från 1896, exempel på modern (elitistisk) stil

Ingen stavningsreform genomfördes under den tiden, även om det fanns vissa som sedan 1876 hade organiserat sig för förenklad engelska, de fick däremot inget genomslag att tala om förrän 1905.

Tredje boken, ”1900 or The Last President” (1896)

Koppling till Trump

I boken heter presidenten inte Trump utan Bryan, men kopplingen görs ändå av nutida läsare per automatik med tanke på tidigare huvudpersons namn. Bryan utser däremot en Pence till Secretary of Agriculture (Trumps vicepresident heter Pence).

Boken har redan från början en dystopisk och mörk skrämmande ton, som försöker vara neutral för att inte bli alltför uppenbart politisk, utan att lyckas nämnvärt. Det talas på ett feberaktigt sätt om att driva ut pengaväxlarna från kongressen, i en analogi till Jesus och templet, en parallell djupa staten gärna gör till Trump (”alla efterblivna kristna högern-Trumpsupporters ser på Trump som en ofelbar Messias, höhöhö”). Presidenten är populist, som ska ersätta bankirernas ockervaluta med en baserad på silver. Han går till val på att i stort sett drain the swamp. So far so good skulle man kunna tänka, men i takt med att det fortgår visar det sig att det inte alls håller och att allt brakar samman, vita huset sprängs till och med, och det innebär slutet för republiken USA.

Bokens sensmoral: Populistiska politiker (som agerar för folkets intressen, inte för elitisternas) och vanligt folk (som är för dumma för att inte luras av dem) har ingen aning. Får inte elitister och pengaväxlare ha makten (även över en privatägd centralbank nationen måste betala ränta till – med mer pengar som det måste betala ränta på osv.) går nationen under. Man skulle kunna tolka det som klassisk projicering, där motsatsen är det som sant.

Om författaren

För att komplicera det hela en aning var Lockwood enligt en dödsannons i New York Times medlem i ”Sons of the Revolution”, en patriotisk organisation som fortfarande påstår sig verka för att ”utbilda allmänheten om revolutionen” i Amerika 1776. En organisation som kan låta hedervärd på utsidan, men vem vet om de egentligen verkar för motsatsen, vilket ofta är fallet med ”humanitära” organisationer. Att döma av de presidenter som varit med i organisationen hamnar Lockwood kanske inte i det bästa av sällskap:

George W. Bush of Texas
George H. W. Bush of Texas
Gerald Ford of Michigan
Dwight D. Eisenhower of Kansas
Harry S. Truman of Missouri
Herbert Hoover of Iowa
Theodore Roosevelt of New York
Benjamin Harrison of Ohio

Storyn i Den siste presidenten är alltså inte riktigt en sådan man kan förvänta sig av en folkets och amerikanska revolutionens supporter: Att det går åt skogen om inte bankirerna får sin despotiska makt och sina snabba pengar.

Ytterligare något som kastar en tveksamhetens skugga över Lockwood är att barnböckerna utspelar sig i den gamla världen, med kungadömen och aristokratiska titlar, där baronen och hans familj har en inneboende överlägsenhet jämfört med vanligt folk – helt frånvänt den amerikanska revolutionen och dess värden av demokrati och populism i dess sanna bemärkelse: ”by, of and for the people”.

Han ska när han kände att döden närmade sig ha skrivit att han gjort saker man inte kommer in i himmelen med, men att han tycks ha gjort någonting för att lätta sitt samvete.

The end has almost come. I’m only waiting for the signal to push off and begin my voyage to the Isles of the Blest in the far Western Seas. I was troubled in my mind at first, for my little bark, staunch though it may be, sat too deep in the water. It was overladen with conceits that wouldn’t be current and merchandise that wouldn’t be saleable in the Isles of the Blest. Overboard with it! Now that I have lightened ship I feel better.[8]

Ingersoll Lockwood, 5 år innan sin död

Vad det kan ha varit han kände sig nödgad att ”kasta överbord” kan vi bara spekulera i.

Historisk kontext

Några historiska kontexter bör nämnas, då de är avgörande för tolkningen. Först att året då boken utkom, 1896, var ett valår, och demokraternas kandidat hette (William Jennings) Bryan, samma namn som populisternas kandidat i boken. Bokens och verklighetens Bryan har många fler centrala saker gemensamt, t.ex. vill bokens Bryan införa silverbackad valuta, likt den verklige presidentkandidaten, som hade running mates både från Populistpartiet och Silverpartiet:

Bryan presented his campaign as a crusade of the working man against the rich, who impoverished America by limiting the money supply. Silver, he said, was in ample supply and if coined into money would restore prosperity while undermining the illicit power of the money trust.

Wikipedia, sidan om valet 1896

Så sett kan man hävda att Den siste presidenten bara är en politisk inlaga avsedd att förhindra att William Jennings Bryan skulle bli president, vilket får anses vara den mest sannolika förklaringen. Bryan förlorade för övrigt mot McKinley både i valet 1896 och i valet 1900.

Men det kan också nämnas att det under Lockwoods tid streds om en nationell privatägd centralbanks ockrande vara eller inte, där t.ex. Lincoln, som var emot en sådan, ska ha fallit offer för bankirernas girighet. Det hela fick sitt slut med Titanic 1913, då motståndet helt enkelt dog ombord på fartyget, och den privatägda banken Federal Reserve kunde inrättas, men det är en annan historia.

Motståndet påminner om idag, där Trump ständigt visar hur okunniga och överflödiga Federal Reserve är och där Q sagt att guld kommer ersätta Fed. Trump har också ett porträtt på sitt kontor i Vita Huset av tidigare presidenten Andrew Jackson (1829-1837), som på sin tid framgångsrikt verkade för att avveckla B.U.S (!) eller ”the 2nd Bank of the United States (däremellan har vi även JFK, som också agerade för att bryta pengaväxlarnas väldiga inflytande genom att den 4 juni 1963 signera sin i skrivande stund ännu outnyttjade Executive order 11110, som gav USA:s regering rätten att ge ut pengar utan att behöva låna dem från Federal Reserve – hur det slutade för honom inte långt därefter känner vi till).

Andrew Jackson var en politisk outsider och den ende president som valts fram av folket direkt utan stöd av något etablerat politiskt parti. Han sade bland annat följande till bankirerna under bankkriget 1835, varpå han utsattes för ett mordförsök:

”You are a den of vipers. I intend to rout you out, and by the Eternal God I will rout you out. If the people only understood the rank injustice of our money and banking system, there would be a revolution before morning.”

President Andrew Jackson

Tolkning och slutsats

Det är en ansenlig mängd saker som gör att man lätt ser meningssamband mellan Lockwoods böcker och President Trump med familj.

Många är frestade att göra tolkningen att tidsresor kan ha varit inblandade. Det har i detta sammanhang till exempel talats om att Trumps farbror, den framgångsrike vetenskapsmannen professor John G. Trump, var den på FBI som var ansvarig för att inspektera Teslas papper efter hans bortgång. Teslas idéer, som hållits hemliga sedan dess, ska då ha förts vidare inom familjen Trump. Någon i denna familj ska då ha åkt tillbaka i tiden och påverkat Lockwood på något sätt.

Med tanke på hur diametralt motsatt Lockwood står politiskt i boken The Last President får väl det anses vara uteslutet, iallafall vad gäller den boken. Att Djupa Staten skulle kunna ha påverkat Lockwoods skrivande av den boken skulle inte varit en helt orimlig tolkning, om det inte vore så att boken så uppenbart handlar om valet år 1896.

De båda tidigare böckernas innehåll är tämligen opolitiskt, och inget någon part skulle vinna särskilt mycket på att skicka tillbaka någon för att ”temporaltrolla” med.

En rimligare tolkning är att sambanden helt enkelt är resultatet av en slump, eller iallafall inte påverkats avsiktligt av någon varelse av kött och blod från framtiden. Möjligen har de tidigare böckerna uppskattats inom familjen Trump som lite lustiga eftersom de delat efternamn med huvudpersonen. Kanske var det till och med så att redan Frederick Trump, Donald Trumps farfar, som emigrerade till USA 1885, läste barnböckerna för sina barn, där den förstfödde Fred Christ Trump (1905) sedan döpte en av sina söner till Donald, som i sin tur döpte en av sina söner till Barron, inspirerade av böckerna. Både det att golfbanan ligger intill Ossining, författarens födelseort, och kopplingen mellan Castle Trump och Trump Tower låter sig då också förklaras som en flirt med boken. Men det kan såklart också bara vara en slump ..

En reaktion till “Bokhörnan: ”Lille Baron Trump” och ”Den siste presidenten” (från 1890-talet)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s